Drömde om en plats i rampljuset
Idag är han en av Sveriges mest folkkära programledare, men innan dess studerade han vid Handelshögskolan. Fokus låg då på att skaffa sig ett "riktigt jobb". Idag leder han "På spåret" tillsammans med Fredrik Lindström. Hans karriär har gått upp och ner, präglat av prestationsångest och programflopp där han mitt i kaoset fann kärleken.
– Jag visste inte vad jag vill bli, och idag ångrar jag inte att jag tagit den väg jag tagit, säger Kristian Luuk. Kristians föräldrar är krigsflyktingar från Estland, föräldrar som själva vuxit upp enligt traditionen ”skaffa dig ett riktigt jobb”. Det kom att prägla Kristians utbildningsval. Han började på civilekonomutbildningen på Handelshögskolan i Stockholm. – Jag minns att jag redan som sjuåring kunde säga åt mina föräldrar att ”jag vill jobba med något med hörlurar”, jag tänkte på när liveshowen på TV var slut, när kameran zoomar in och kameramännen tar av sig hörlurarna, jag ville vara där i den miljön. Jag har sagt åt mina föräldrar ”såg ni inte det redan då?”, säger Kristian. Under tiden på Handelshögskolan var Kristian engagerad i studentradion och fortsatte sedan med radio. Han skulle intervjua Henrik Schyffert om ett nytt radioprogram och det var genom ett senare samarbete med honom som gjorde att karriären tog fart. – Det som lockade med mediabranschen i början var att få synas och höras. Få bekräftelse. När jag hade uppnått det, så är det idag att det är lustfyllt att jobba med underhållning. Ville alltid vara bäst Han har lidit av prestationsångest och gick tidigt in i väggen och fick panikångest när han läste vid Handelshögskolan. Prestationsångesten har påverkat hans karriär och under hans tid med "Sen kväll med Luuk", som var ett intervjuprogram med många internationella artister som gäster, hade han en vilja att vara allra bäst. Det påverkade arbetet positivt genom att arbetet blev bra, men idag vid 46 års ålder känner Luuk att arbetet inte är det viktigaste. – Jag är så pass etablerad idag att jag inte behöver bevisa mig varje vecka längre. Det viktiga är mina barn. Floppade men fann kärleken Tillsammans med Carina Berg ledde Kristian Luuk programmet "God natt, Sverige", ett intervjuprogram som floppade och lades ner efter åtta veckor. Efter det kom en tid då Luuk stod helt utan jobb. – Då var jag plötsligt ute i kylan och hade inget program längre. Det var deppigt och det sammanföll med min skilsmässa, det som kom ut ur "God natt, Sverige" var att jag blev kär i den andra programledaren, det vill säga Carina Berg. Jag fick lön från TV4 men de hade inget program åt mig på ett och ett halvt år, tur i oturen kunde jag ägna mig åt barnen, skilsmässan och flytta, få ihop ett nytt liv. När han 2003 ledde Melodifestivalen fick han frågan ”jaha nu har du blivit folklig”, innan dess betraktades han enligt honom själv som smal och konstig. – Programmet "Sen kväll med Luuk" blev aldrig riktigt stort, det först med min medverkan i Melodifestivalen som karriären tog fart. Idag leder Kristian "På spåret" tillsammans med Fredrik Lindström. Programmet som efter de nya programledarnas intåg vunnit Kristallen för ”Årets program 2009” och ”Årets underhållningsprogram 2010". Personligen är programmet Luuks största publikframgång. – Vi är ett bra exempel på att ett plus ett blir tre. Vi är väldigt olika. Fredrik är väldigt flummig, och kan inte passa tider, han kan dyka upp i studion i strumplästen och säga ”oj jag glömde skorna”. Medan jag håller ordning och reda. Ingen av oss skulle kunna leda "På spåret" själv, om jag skulle göra det skulle vi hålla tiden exakt och allt skulle vara rättvist, men det skulle inte bli så mycket skratt och Fredrik skulle sitta och dra historier om Drottning Kristina, det skulle inte bli så mycket tävling och vi skulle behöva extra sändningstid. Ihop blir vi jävligt bra. Caroline Lundström |
Marina jobbar med personligheten i fokusNamn: Marina Bergman
Ålder: 39 år Bor: Öjebyn i Piteå Yrke: Inredare, driver företaget Mi-Lo Familj: Sambo, två söner 8 och 10 år och katten Kattis. Favoritinredningspryl: "Böcker, jag gillar dem, de är vackra och går att använda i inredningssyfte." Favoritfärg: Grön, varma naturfärger. Marina Bergman driver företaget Mi-Lo. Hon jobbar bland annat med homestyling, inredning av offentliga miljöer och hjälper privatpersoner att hitta den personliga nischen. Harmoni är en av byggstenarna och det är den känslan hon strävar efter att få fram. – Ibland kan det räcka med att möblera om och ta bort några grejer för att få harmoni. Och man kan också ha massor av grejer, men då är det organiserat kaos. Marina kallar sig själv för retroinredare och hemma hos henne talar inredningen sitt självklara språk. Hennes kreativitet syns direkt man kliver in i hallen. Hon har gjort en hatthylla som passar hennes och familjens behov, tagit bort en skrymmande garderob och tapetserat en vägg i tidningspapper. Byrån med förvaring för barnens vantar och mössor har fått färgglada flätade handtag, så att barnen vet exakt vilken färg som är vems. – Retro är en viss typ av stil. För mig innebär det att man återvinner och att man tar tillvara på det som finns i rummet, man behöver inte köpa helt nytt. Man kan hitta saker på second hand och göra om dem, för mig är det retro. När Marina jobbar försöker hon, oavsett om det är en offentlig verksamhet eller hemma hos en privatperson, att ta fram känslan i rummet. Hon poängterar hur viktigt det är att man känner sig trygg när man kommer in. – Ibland kan man komma in i en lokal och man vet inte vad det är som stör en, då kan det helt enkelt bara vara miljön, och vissa ställen kan man känna att här trivs jag. Man blir oerhört påverkad av miljön, säger hon. Hur får man fram harmoni i ett rum? – Att man tänker efter, att man får en funktion och en färg. Är det en offentlig miljö är det många som ska vara där, och då ska man inte brassa på med färger som blir för starka, speciellt om det är ett personalrum. Man måste komma in där och få lugn och ro. Det viktiga är att prata med de som ska vara där och ha en bra kommunikation med dem. Marina Bergman har alltid varit intresserad av inredning, hon växte upp med hennes mamma och bonuspappa som är konstnärer. Hon har alltid hållit på med hantverk och skapande, och har också gått en konstlinje. – Sedan har man inte haft ekonomin heller, då har det fått bli att man har skapat av ingenting, eller av billigast möjliga på secondhand. Då har man fått tänka efter lite mer innan, och det är det som har varit kul. För hade man haft pengar till att bara köpa massa nytt, ja jag vet inte, säger hon och funderar. Tror du att det är det som gjort dig till den inredare du är idag? – Ja, just det där med ekonomin, det har gjort att jag är retroinredare. Jag brinner mycket för miljön. Jag tycker att vi överkonsumerar, det säger ju lite emot att jag är inredare, att man ska göra om och så, berättar Marina. Förutom att hjälpa privatpersoner och offentliga verksamheter att få en trivsam miljö jobbar hon också med homestyling. Begreppet homestyling innebär att man städar och inreder inför en flytt. Det handlar om känslan, att köparen ska kunna se sig själv i det kommande hemmet. – Här uppe har det inte direkt slagit igenom. Söderut är det mer regel än undantag, det ökar värdet på bostaden. Det gör mycket med första intrycket, man påverkas utan att man vet om det, säger Marina. Jobbet som inredare verkar vara varierande? – Ja, väldigt varierande. Nu håller jag på med ett projekt åt Noliamässan som firar 50 år. Då ska de ha en inspirationsutställning från 60-talet, så just nu hjälper jag och Annika Ruth till, och vi åker runt och söker 60-tals grejer. Företagsnamnet Mi-Lo betyder miljö, logik, harmoni och helhet. Och kvalité är viktigt. När hon hjälper sina kunder önskar hon att de blir så pass nöjda att de ska vara trygga med inredningen och miljön som Marina skapat, och att det inte är något man gör om inom två år. – Därför tycker jag att det är viktigt att inte allt för hårt gå efter modet, då kan man hellre byta färger med accessoarer, så som tavlor, gardiner eller kuddar. Marina bor tillsammans med sin familj i ett hus, där hon också driver sitt företag Mi-Lo. Hon brinner för det hon gör och drömmer om en egen ateljé där hon kan låta materialet få stå framme. Hon visar mig runt och hemmet ger ett intryck av trivsel. Den norska skogskatten Kattis stryker omkring, lägger sig på köksstolen och myser. I tv-hörnan som gränsar till köket finns en röd tråd, naturfärgerna matchar med den virkade filten i glada färger, kuddarna och mattan. I det ljusa lugna köket serverar Marina te i två stora blommiga koppar och på bordet står också ett fat med kakor. Radion står på i bakgrunden och ljuder av de senaste hitsen i kommersiell radio. Genom köksfönstret syns det att våren har kommit och bakom husknuten står växthuset som hon snart kan börja jobba med, lik som med trädgården. – Utemiljöer, det är en stor hobby. Där jobbar jag mycket med andra material än bara växter, så som sten och plattor, berättat hon. Marina har haft sitt företag i två år och det roligaste med hennes yrke tycker hon är att piffa med de sista grejerna i ett rum, att överraska ägarna och att se deras reaktioner när de blir nöjda. Marina tar en tugga av kakan, rör om i sitt te och funderar lite. – Sen tycker jag också att det är väldigt roligt med den här jakten. Eftersom jag jobbar med retro så är det väldigt mycket jakt, jag åker runt i hela Norrbotten och hittar saker. Jag tar inte vad som helst, jag är väldigt noga med varje liten kruka som jag hittar, jag väljer dem med omsorg, säger Marina Bergman. Mia Storm Komonen |
Eldsjälen Tobbe om kollen på sitt lag:
|
Bubbe halvvägs till måletPITEÅ. På elva veckor har han lyckats gå ner hela 23 kilo, men än är han bara halvvägs. Bengt-Urban ”Bubbe” Fransson tillbringar många morgontimmar på gymmet för att nå sitt mål.
– Öppnar de gymmet klockan sex försöker jag stiga upp kvart över fem och hinna äta frukost så att jag är där senast kvart över sex I höstas deltog Bubbe i en friskvårdssatsning på sitt arbete på Piteå-tidningen. Satsningen pågick under tio veckor och Bubbe fick upp ögonen för träning. Men i samband med att projektet avslutades i november drabbades han av lunginflammation och kom bort från träningen igen. – En dag satt jag och läste tidningen på jobbet och fick se en annons från Stepin där de sökte folk till den här viktutmaningen. Då tänkte jag att det borde vara ett perfekt sätt att komma igång med träningen igen. Sagt och gjort, Bubbe sökte och blev en av de tio från Piteå som fick hjälp och coachning att gå ner i vikt. Bloggen en stor hjälp Under tiden viktutmaningen pågått har Bubbe, tillsammans med de andra deltagarna i projektet, drivit en blogg där läsarna kunnat följa deras resa. – Den stora fördelen för mig är ju att jag älskar att skriva så därför har bloggandet varit en stor hjälp i själva processen. Genom sitt bloggande på viktutmaningsbloggen vann han en träningsresa i maj i år, samtidigt som Eurovision går av stapeln. För en inbiten schlagerfantast som Bubbe ter det sig kanske aningens jobbigt att inte kunna följa finalen på samma sätt som han kunnat göra om han befann sig hemma i Sverige. – Det var väl ett tecken på hur motiverad jag var. Jag kände att självklart är det mycket bättre att åka iväg på en träningsresa den veckan än att vara hemma och följa den hemifrån. Jag gjorde det till en kul grej att ”se till att rädda mig från Eurovisionveckan”. Tufft motstånd Det har inte alltid varit lätt det där med vikten för Bubbe. Under sin tid som kommunalråd i Arjeplog mötte han tufft motstånd på internetsidan Flashback där det startades en tråd där människor hånade honom för hans vikt. – Av och till har det varit tufft. Men eftersom att jag själv har valt att sätta mig i den positionen, att jag är en offentlig person, så har jag valt baksidan med det livet också. Han valde att inte berätta om vad som stod på nätet för sina närmaste. Det de inte hittade själva berättade han inte om. – Det som var värst när det hände sådana saker var att människor i ens omgivning också blev indragna, de som inte har valt att stå i rampljuset på något sätt. Halvvägs till sitt mål Bubbe är dock inte klar med sin viktnedgång. – Man kan säga att jag kommit ungefär halvvägs. Om jag lyckas gå ner 24 kilo till ungefär, då kommer jag att vara nere på ett BMI på 25 och då är det medicinskt säkert att operera bort överskottshud. Det är ett mål som han satt upp över ett år. – Det är inte realistiskt att tro att man ska gå ner i samma takt som nu. Ansträngningen att gå ner i vikt kommer bli större och större ju mer man kommer ner till normalvikt. Går det fortare är det bara en bonus. Emma Hansen |